David Bowie släppte år 1976 en platta med titeln Low. I Bowies diskografi är den unik av flera anledningar. Dels var det första albumet Bowie gjorde, sedan han slagit igenom på allvar, där han inte spelade någon karaktär. Plattan präglades också av att han kämpade mot missbruk och andra inre demoner. Det var några av förutsättningarna som låg till grund för vad många anser vara hans starkaste album.
Det bästa sättet att avnjuta Low på är förstås att lyssna på albumet från första till sista låten på ett bra stereosystem. Om vi ska vara realistiska är det väl dock sällan vi hittar tid till att lyssna på det sättet i vår vardag. Trots det finns det ju ingen anledning att lyssna på musik under sämre förutsättningar än vi måste. Hos Nordicbox hittar du ett stort sortiment av högkvalitativa Trådlösa hörlurar.
Urin och fascism
År 1976 var Bowie i stora stycken en trasig man märkt av flera års tungt missbruk av kokain. Han började bli paranoid och hade ledsnat på vad han upplevde som ytligheten i Los Angeles där han hade bott till och från under några år. Många års ihärdigt turnerande under olika alias (Ziggy Stardust bl.a.) hade också tagit kraften ur honom. Kompotten av droger och turnerande mynnade ut i rätt märkliga beteenden. En period samlade han sitt eget urin i glasburkar, syftet? Att skydda urinet från häxor och Led Zeppelins gitarrist Jimmy Page (!?). Noterbart är också att han i intervjuer under perioden vid några tillfällen uttalade sig i positiva ordalag om fascism – och just det, han hälsade väntande media med en Hitler-hälsning när han efter en turné landade på Heathrow.
Bowie behövde förstås en lösning, annars skulle han nog (han har upprepade gånger medgett det själv) ha gått under. Blivit helt förstörd, kanske dött. Men han lyckades sluta med kokainet. Han insåg att för att lyckas var han tvungen att byta miljö. Komma bort från festerna i Beverly Hills lyxvillor och Los Angeles kändistäta nattliv. Han bytte sannerligen en extrem mot en annan. Flyttlasset gick till den då av taggtrådsstängsel och tungt beväpnade vakter, delade staden Berlin.
Början på en gyllene period
Bowie menade att han levde ett nyktert, enkelt och jordnära liv i Berlin. Om än kantat av bisarra förutsättningar – Västberlin var omgivet av Östtyskland. En i någon mån belägrad stad där varje väg ut, vare sig till fots, via bil eller tåg, innebar passkontroller av tidigare nämnda vakter. Har man stått utanför lägenheten i Neukölln i Berlin på Hauptstraße 155 så vet man i vilket fall att han bodde enkelt. Exakt hur nykter den där tiden i Berlin i själva verket var vet jag inte. Iggy Pop, nyligen utkommen från rehab för heroin var en av de första och mest regelbundna gästerna. Det var nog kul. Tittar man på intervjuer med Bowie från ’77 och framåt är det en helt annan person vi ser jämfört med året innan. Gladare, friskare. Low är ljudet av någon som är påväg att hitta rätt. Efter den följde en hel serie fantastiska låtar och album.